Trevlig familjelunch

Tags:

Idag var det dags att trotsa min skräck för att åka kommunalt. Dom flesta som känner mig vet att jag gärna undviker att åka kommunalt. Antingen går jag eller så tar jag bilen, eventuellt bara undviker att göra saker som kräver att jag rör mig utanför stan. Lat? Nej, bara bekväm och van vid att mer eller mindre alltid ha bil. Den tiden jag har bott i Stockholm och på Södermalm har jag antingen alltid kunnat låna pappas bil eller haft egen bil. På Malta? Där behöver man inte åka kommunalt speciellt ofta men där är det å andra sidan väldigt billigt så då känns det mer värt. Självklart har jag väldigt lätt för att bli åksjuk när jag åker buss, tåg eller tunnelbanan. Fråga mig inte varför men längre sträckor med buss eller tåg utan att jag ser vägen = Big No.

Vilken underbar standard det är på roslagsbanan måste jag säga. Stolarna ser förjävliga ut men sköna att sitta på var dom iallafall.

Men idag var det iallafall dags för en familjelunch ute i Hägernäs och se syrrans och hennes killes nya lägenhet. Otroligt fint och trevligt område vid vattnet. Nybyggt och fräscht. Hade egentligen ingen aning om vart eller vad vi skulle äta till lunch men det fanns en otroligt fin restaurang nere vid vattnet som heter Pont. Ser ut att vara en lite finare restaurang med kvalitetsmat. Intrycket direkt var, här är det inte billigt!

Men maten var riktigt god och självklart beställde jag in en 200g Högrevsburgare med hemgjord coleslaw och pommes. Helt klart en av dom bättre humbugarna jag har smakat. Dessutom ingick det Brownie till kaffet, winning!

Som ni kan se av bilden så var jag ganska nöjd med maten. Mätt om inte annat och väl hemma var det dags att ladda om inför ett benpass. Massa energi tänkte jag och svepte dessutom en celsius. Men på gymmet tog verkligen krafterna slut efter benpressen. Körde visserligen 5 ganska tunga set men krafterna var verkligen helt borta efter. Ska bli skönt att åka till landet imorgon och köra två vilodagar innan vi drar ner till Malta igen. Nu börjar verkligheten komma ikapp mig och det är bara ett par dagar kvar i Stockholm innan jag drar ner till Malta igen. När jag kommer hem nästa gång? Ingen aning, antagligen inte på en god stund.